Thursday, July 28, 2011

Maria Francesca Pepe

Mfp pieces are real innovative simple and original beauties.
http://twitter.com/#!/mfpepe


Tuesday, July 26, 2011

RitualUnion Out now July 26

So after changing the date of release like 1 million times ...today its finally out there!
Meeting up with the guys in the studio in a few. Gonna rehears or something of that spirit.
Maybe write a little on a new song??...or just have a coffee psychosis. So far this year has been a sweet one!
Loads of shows in the fall....u better b there lol!
You can check out our facebook for the dates! A new website is on the horizon aswell!
what else...oh yea...my Dad is making a video for "Brush The Heat" saw some footage yesterday ...will be dope!
And that RitualUnion video we were making... well its a long story that could be shortly summarized by a few words like ...so glad no one got killed!! After one of the horses went mad threw a dancers of its back who flew in a drum-set cut up her foot had to go to emergency.
tis was drama
Anyway magic daze of 2011! being here with u!
Peace lets escape soon
yukimi




When I Go Out

By Emanuele Kabu

Monday, July 11, 2011

ASWAD!

Yes today we randomly stumbled upon Aswad as we were leaving the EMI empire lol. There album (Aswad live and direct) is one of our all time favorite live albums! There drum sound there dubbing the harmonies its sweetness and so damn fat! Been one of our big inspirations!









Thursday, July 7, 2011

Nicki and The Dove

...heres another fellow Gothenburger ;)

Wednesday, July 6, 2011

Ship To Gaza 2011

I have been following our friend Poet /writer Johannes Anyuru blogging from Athens as he and a group people aim to board a freedom flotilla to Gaza. Its in Swedish ...http://glanta.org/?page_id=1553

Här är äntligen alla era ord, tankar och ögonblick, allt det som ni modiga, vackra, döende har sänt mot era medmänniskor, era drömmar hopsatta till ett första försök till en dikt, en dikt som växer som tång, sjögräs, fortfarande, på väg, på väg mot Gazas stränder, mot människan -Johannes Anyuru


1.07.05 10:07 Utan namn

”Waiting in loyalty to the call of one’s heart is what it takes

to ‘win over’ an impossible situation.”

– Trinh T Minh-ha

This silence is

interrupted Jag har varit

på Gazas stränder jag reste

genom ett stjärnfall

i Adriatiska havet

om nätterna Vid kyla

skulle ni få eld I mörker

ljus Vi trodde att blodet inte kunde

rinna ur de mjuka blå

vågorna There is no staying

in place

these days My dear “I’m hurting” Att vi var

odödliga Men världen är starkare än mig Emot

dess makt har jag ingenting att sätta

än mig själv Men det är också

allt Det är det som är

världen A man reads the man’s palm

Oh he says I see you

have a very long lifeline Min makt

är fruktansvärd Jag heter Mats Vissa fjärilar

är som flyttfåglar De flyger Till nästa

värld Jag vill bara säga Du är

klar nu Even the guards fall

silent But this silence

is interrupted Det börjar

alltid med att man reser

sig Bortanför horisonten

är du klar med ditt uppdrag

och kan återgå

till din mänskliga form Något kommer, något

annat, bättre Någon mänsklig

form Varje kväll sjunger

koltrasten utanför

mitt fönster Den fyller mig

med något vars ankomst

inte kan gripas Och vemodet Hur palmbladen böjs

över Syntagma all the damage

my dear I’ve got

a ribbon now, I’m gonna wrap it up

I’m gonna send it out Vi heter Sofia Vi som vadar

genom knähögt gräs på väg

ner till vattnet, vi bär våra barn

på våra axlar You are going to have

three children, says

the man Under gula lövverk Öron

i händerna Vi kastar stenar

i vattnet, stenarna hoppar

över ytan, vi heter Elsbet, Erika

Helena, heter vi He reads the man’s

palm Hörs svallet? Ljudets

eko, det vita som nystas upp? Hanna? Vi har sett

varandra över haven You have a long

lifeline You have Ett hjärta Det regnar

i Sörmland Jag tänker

på Mahmoud Darwish Varför lämnade vi

hästen ensam Tång, fisk, spolas upp

på stränderna De brinnande bitarna

drivs genom kläderna och köttet, ner

till benen, stapplande skuggor

i fosforens ljus, kollapsar, vinden

för bort röken Fisk, saltblåst Vilken är

rättvisans insida First one man, then another, offers

up his hand As he reads more

palms, not only does the mood of the prisoners

change but that of the guards too Tid

som småkryp, tid som

viner, sluter sig Interrupted Tång, salt

Vinden Barnen skrattar The prediction

is for longevity, more

children, joy Lever du

i en annan värld Vi kastar av oss

namn i vattnet Du ska

leva ett långt liv Den som inte tror

på någonting är en farlig människa My friend

come stand by my side Past silences, present

in the present Det eviga modet

i nuet Ett blodomlopp

i en rund sten The element of surprise

has planted a shadow of doubt

in their minds Vi heter

Jenny Vi tänder en eld

på stranden, tänker

över tysta vatten Vi heter Tove Det finns inget

där där Öron öppnade mot

öppnad av

våld och

ögon Avstånd Spärrar Och genom en annan

rörelse öppna också

av hopp Öppna av tecken

Av omöjlighet Varför lämnade vi

hunden Spillrorna av vår mänsklighet

i era händer Varför barnen De är redan

vuxna Inget här här Det finns bara där

här Nu skriver jag det Jag älskar dig Mot

stränderna Och ger upp allting

för dig Medan mörkret faller

över planeten, över civilisationerna

utan båtar Förlåt Interrupted Vi sitter och rullar små smala

fredscigaretter If they told themselves

these deaths were inevitable this no

longer seems inarguable Fast ingen vet vad

fred är Det finns bara här där

och riktningen Vi heter Lina

och nästa dag

måste bli ljusare Jag reser

mellan platser som jag försöker göra

till ett ursprung Jag upplever mig ofta vara

outsägligt ensam Bulldozern

river ännu ett hem, bilar kör

genom vatten, det är svensk sommar

i Malmö Kan vi

möta vår egen blick

när någon annan tittar oss

i ögonen I have no reaching hands

of greeting or singing

words of humanity

to offer – words don’t still the eyes

of my sons, the body of my love

or the rough hands of my mother – so why

should they still in offering to you? Vi väntar

drömmer om en tid

som varit, som ska

bli, om vi inte hålls fast

i drömmen I Aten I Sörmland Our name

Sara Vi ska spilla smulor

på stengolven Efteråt Vid hunger skulle vi få

bröd, vid törst

vatten Vi heter Kristian Linn

heter vi, och vi hade en dröm

där det döda barnet låg i öknen

och en röst sade: Förtvivla! Allt annat

är hyckleri Förtvivla! Just absence

and shadows follows – vi sitter vid ett hav

och kan fortfarande inte förstå Vid sorg tröst Det här

är inte rättvisans fråga hur många

är ni Henrik Vi kastar namn

i havet Vid alltför ljust skulle

ni få skugga På internetcaféet i Rafah

spelar kidsen skjuta-sönder-

stridsvagns-spel Medan de verkliga

stridsvagnarna rör sig Ni har stjärnbildernas

rättfärdighet i era hjärtan Li Vi

är inte ensamma Sitter alla

i samma båt, lieber-

sterbendes

du Vinden av namn, över klipplandskapen

inom oss, som omformas, slipas, av

vatten, regn, vinden Är ni

där? I ett regn

av brinnande fragment, i röken

som fyller lungorna, i eld

som inte går att släcka? Vi heter också

Sara, som ni, som du, och du, my hearts

which trickle upon sheet and sheet

of paper

which bleed

to bleed to bleed

to bleed some mark

of living – of the struggle

within living Olivträden

längs vägkanterna Vid oro

skulle vi få ro Vid färglöshet

färg I’ll b waving flags in the white

sand Musslor Sten Vi heter Jakob, vi vill bara

säga A menhir

Tahrir Jonas Sailing Jeschko

heter vi Martin, ibland En ishavsvåg sjunker

tillbaka ner Barnet som begravs I drömmen

Vi hålls kvar Vad jag såg? Svar: något = ne weit ek hvat

Ur det späda tysta bröstet

växer det upp en storm, en rasande sång

fruktansvärdare än världsalltets slut You’re balancing

a world on your shoulders This silence

interrupted Sträcker vi oss mot något

vars ankomst inte kan gripas Vad tycker rättvisan

om tjugohundratalet? Vid uttråkning ska ni få

humor Jag åker buss jag ligger

över flera säten huvudet bakåt

mot ena sidorutan världen vänds

uppochned Utanför bussfönstret

ser jag ekarnas kala tår

doppas i blå oändlighet Vad hände

egentligen med vår himmel Och vilket är

rättvisans hjärta och slår det

liksom förr För att fästa sig

vid världen Rena lakan

vid feber Blod Tång Salt Aldrig blir vi

aldrig ensamma Vi heter

Eva Ett tält mitt ute bland ruinerna

Vi är inte osårbara Det är vattnet

som vi alla befinner oss vid Vi heter

Joakim, och Tina, och you

told me you haven´t

written since things started… and I wish you

to write tonight Det regnar

i Sörmland På den andra stranden

syns billyktor, med långa

mellanrum Tystnad I believe

I miss your voice Jag heter

Vanja jag består

av lika många möjligheter

som du En söndagstyst himmel, a struggle

absent on my body, doften av jasmin

i skymningen, allt detta

vill jag dela med dig Din historia

Din oro Min Sträcker vi oss

mot varandra? Och ser? Och låter oss

själva förbli mänskliga? När du talar

lyssnar jag Vi heter Göran Och vad

kunde rättvisan gjort

annorlunda? Öppna sår

tas hand om akut Det är enda sättet

att att kunna resa Barnen på Jorden

har rätt att växa upp i frihet Jorden

reser Kärleken, finns den

nedlagd i språket, som dess minsta

gemensamma nämnare? The upheaval of time

and space through your voice Jag reste, jag hette

Anna, Sofie hette jag Are they so disoriented

by this sudden change of mood

among those they are about to kill Vi heter

ditt namn Det här inte rättvisans

fråga har ni er själva att skylla

och vilka är ni Are they

unable to go through with

the executions Interrupted Vaknade

en sommar Det finns ingenting farligt

med ropen över torgen, på Jorden Människorna

på gatorna ler, unga

par med barnvagnar går

genom parkerna Och månen är

där, här Vi heter Yukimi och vad

hände med rättvisans himmel? Kroppar är

sårbara som jord Förlorade armar och barn

ska de kompenseras? Anja heter vi Allt detta

vill jag dela David Bitte The longing hand lifting

to caress the cheek but

doesn’t, the bowed head of my child

ridden with guilt haven done ill

to his brother Not yet Not yet Efter

slutfört arbete ska ni få

vila Och sedan Efter avslutad vila

arbete Punkt efter avslutad

mening punkt Och sedan Att röra sig I språket stod det

att vi inte kunde röra oss Och ändå Att sedan vända hemåt

genom kvarteren Att i skymningen tala

med andra utan rädsla, hunger, lidande Allt

detta Ni har rätt Orden har viskats

från mun till mun, från stad

till stad, från höstens Tunis

till vårens Kairo till sommarens

Damaskus – och jag vaknade

till en våt himmel Söndagastyst En flod kom

och spolade bort

stenarna My friend, come and stand

beside me Det doftar sol Det här är ett försök

att sluta svika, förråda, as with my sister,

ya´ni, as to my sister, these words,

and Terrabi, Cora Li And all Detta skulle

vi vilja dela med er, bara detta

bröd, några otillräckliga ord We’ll ride out

the storm that’s coming Att sträcka sig

ut, och att se Finns det

frågor? Finns det frågor på detta Det första

stycket Det börjar

med att man reser sig

upp från knä Det är enda sättet

att kunna resa

sig upp Ni står på Gazas stränder

Och ni kommer

till er

- Av Lina Ekdahl, Helena Gillinger, Linn Hansén, Kristian Lundberg, Anna Lamberg, Marie Lundquist, Mats Kolmisoppi, Göran Dahlberg, Nicklas Hållén, Li Vinthagen, Muhammed Ali, Sara Hallström, Jenny Tunedal, Hanna Hallgren, Jenny Wrangborg, Johan Lindblom, Yukimi Nagano, David Torstensson, Jakob Domaregård, Bitte Isacsson, Joakim Andersson, Kristian Hallberg, Henrik Bäckstrand, Vanja Larberg, Nabila Abdul Fattah Ryback, Tina Frenndessson, Tove Folkesson, Anna Hultgren, Sara Nelson Westin, Jonas Hassen Khemiri, Jeschko Edberg, Sofia Gräsberg, Anja Kristiansson, Martin Persson, Eva Linde, Elsbet Lange, Sofie Jansson, Stefan Villkatt, Anna Winberg, Johannes Anyuru, Erik Skilström, Görgen Olsson, Ingela Olsson – också andra.