”Waiting in loyalty to the call of one’s heart is what it takes
to ‘win over’ an impossible situation.”
– Trinh T Minh-ha
This silence is
interrupted Jag har varit
på Gazas stränder jag reste
genom ett stjärnfall
i Adriatiska havet
om nätterna Vid kyla
skulle ni få eld I mörker
ljus Vi trodde att blodet inte kunde
rinna ur de mjuka blå
vågorna There is no staying
in place
these days My dear “I’m hurting” Att vi var
odödliga Men världen är starkare än mig Emot
dess makt har jag ingenting att sätta
än mig själv Men det är också
allt Det är det som är
världen A man reads the man’s palm
Oh he says I see you
have a very long lifeline Min makt
är fruktansvärd Jag heter Mats Vissa fjärilar
är som flyttfåglar De flyger Till nästa
värld Jag vill bara säga Du är
klar nu Even the guards fall
silent But this silence
is interrupted Det börjar
alltid med att man reser
sig Bortanför horisonten
är du klar med ditt uppdrag
och kan återgå
till din mänskliga form Något kommer, något
annat, bättre Någon mänsklig
form Varje kväll sjunger
koltrasten utanför
mitt fönster Den fyller mig
med något vars ankomst
inte kan gripas Och vemodet Hur palmbladen böjs
över Syntagma all the damage
my dear I’ve got
a ribbon now, I’m gonna wrap it up
I’m gonna send it out Vi heter Sofia Vi som vadar
genom knähögt gräs på väg
ner till vattnet, vi bär våra barn
på våra axlar You are going to have
three children, says
the man Under gula lövverk Öron
i händerna Vi kastar stenar
i vattnet, stenarna hoppar
över ytan, vi heter Elsbet, Erika
Helena, heter vi He reads the man’s
palm Hörs svallet? Ljudets
eko, det vita som nystas upp? Hanna? Vi har sett
varandra över haven You have a long
lifeline You have Ett hjärta Det regnar
i Sörmland Jag tänker
på Mahmoud Darwish Varför lämnade vi
hästen ensam Tång, fisk, spolas upp
på stränderna De brinnande bitarna
drivs genom kläderna och köttet, ner
till benen, stapplande skuggor
i fosforens ljus, kollapsar, vinden
för bort röken Fisk, saltblåst Vilken är
rättvisans insida First one man, then another, offers
up his hand As he reads more
palms, not only does the mood of the prisoners
change but that of the guards too Tid
som småkryp, tid som
viner, sluter sig Interrupted Tång, salt
Vinden Barnen skrattar The prediction
is for longevity, more
children, joy Lever du
i en annan värld Vi kastar av oss
namn i vattnet Du ska
leva ett långt liv Den som inte tror
på någonting är en farlig människa My friend
come stand by my side Past silences, present
in the present Det eviga modet
i nuet Ett blodomlopp
i en rund sten The element of surprise
has planted a shadow of doubt
in their minds Vi heter
Jenny Vi tänder en eld
på stranden, tänker
över tysta vatten Vi heter Tove Det finns inget
där där Öron öppnade mot
öppnad av
våld och
ögon Avstånd Spärrar Och genom en annan
rörelse öppna också
av hopp Öppna av tecken
Av omöjlighet Varför lämnade vi
hunden Spillrorna av vår mänsklighet
i era händer Varför barnen De är redan
vuxna Inget här här Det finns bara där
här Nu skriver jag det Jag älskar dig Mot
stränderna Och ger upp allting
för dig Medan mörkret faller
över planeten, över civilisationerna
utan båtar Förlåt Interrupted Vi sitter och rullar små smala
fredscigaretter If they told themselves
these deaths were inevitable this no
longer seems inarguable Fast ingen vet vad
fred är Det finns bara här där
och riktningen Vi heter Lina
och nästa dag
måste bli ljusare Jag reser
mellan platser som jag försöker göra
till ett ursprung Jag upplever mig ofta vara
outsägligt ensam Bulldozern
river ännu ett hem, bilar kör
genom vatten, det är svensk sommar
i Malmö Kan vi
möta vår egen blick
när någon annan tittar oss
i ögonen I have no reaching hands
of greeting or singing
words of humanity
to offer – words don’t still the eyes
of my sons, the body of my love
or the rough hands of my mother – so why
should they still in offering to you? Vi väntar
drömmer om en tid
som varit, som ska
bli, om vi inte hålls fast
i drömmen I Aten I Sörmland Our name
Sara Vi ska spilla smulor
på stengolven Efteråt Vid hunger skulle vi få
bröd, vid törst
vatten Vi heter Kristian Linn
heter vi, och vi hade en dröm
där det döda barnet låg i öknen
och en röst sade: Förtvivla! Allt annat
är hyckleri Förtvivla! Just absence
and shadows follows – vi sitter vid ett hav
och kan fortfarande inte förstå Vid sorg tröst Det här
är inte rättvisans fråga hur många
är ni Henrik Vi kastar namn
i havet Vid alltför ljust skulle
ni få skugga På internetcaféet i Rafah
spelar kidsen skjuta-sönder-
stridsvagns-spel Medan de verkliga
stridsvagnarna rör sig Ni har stjärnbildernas
rättfärdighet i era hjärtan Li Vi
är inte ensamma Sitter alla
i samma båt, lieber-
sterbendes
du Vinden av namn, över klipplandskapen
inom oss, som omformas, slipas, av
vatten, regn, vinden Är ni
där? I ett regn
av brinnande fragment, i röken
som fyller lungorna, i eld
som inte går att släcka? Vi heter också
Sara, som ni, som du, och du, my hearts
which trickle upon sheet and sheet
of paper
which bleed
to bleed to bleed
to bleed some mark
of living – of the struggle
within living Olivträden
längs vägkanterna Vid oro
skulle vi få ro Vid färglöshet
färg I’ll b waving flags in the white
sand Musslor Sten Vi heter Jakob, vi vill bara
säga A menhir
Tahrir Jonas Sailing Jeschko
heter vi Martin, ibland En ishavsvåg sjunker
tillbaka ner Barnet som begravs I drömmen
Vi hålls kvar Vad jag såg? Svar: något = ne weit ek hvat
Ur det späda tysta bröstet
växer det upp en storm, en rasande sång
fruktansvärdare än världsalltets slut You’re balancing
a world on your shoulders This silence
interrupted Sträcker vi oss mot något
vars ankomst inte kan gripas Vad tycker rättvisan
om tjugohundratalet? Vid uttråkning ska ni få
humor Jag åker buss jag ligger
över flera säten huvudet bakåt
mot ena sidorutan världen vänds
uppochned Utanför bussfönstret
ser jag ekarnas kala tår
doppas i blå oändlighet Vad hände
egentligen med vår himmel Och vilket är
rättvisans hjärta och slår det
liksom förr För att fästa sig
vid världen Rena lakan
vid feber Blod Tång Salt Aldrig blir vi
aldrig ensamma Vi heter
Eva Ett tält mitt ute bland ruinerna
Vi är inte osårbara Det är vattnet
som vi alla befinner oss vid Vi heter
Joakim, och Tina, och you
told me you haven´t
written since things started… and I wish you
to write tonight Det regnar
i Sörmland På den andra stranden
syns billyktor, med långa
mellanrum Tystnad I believe
I miss your voice Jag heter
Vanja jag består
av lika många möjligheter
som du En söndagstyst himmel, a struggle
absent on my body, doften av jasmin
i skymningen, allt detta
vill jag dela med dig Din historia
Din oro Min Sträcker vi oss
mot varandra? Och ser? Och låter oss
själva förbli mänskliga? När du talar
lyssnar jag Vi heter Göran Och vad
kunde rättvisan gjort
annorlunda? Öppna sår
tas hand om akut Det är enda sättet
att att kunna resa Barnen på Jorden
har rätt att växa upp i frihet Jorden
reser Kärleken, finns den
nedlagd i språket, som dess minsta
gemensamma nämnare? The upheaval of time
and space through your voice Jag reste, jag hette
Anna, Sofie hette jag Are they so disoriented
by this sudden change of mood
among those they are about to kill Vi heter
ditt namn Det här inte rättvisans
fråga har ni er själva att skylla
och vilka är ni Are they
unable to go through with
the executions Interrupted Vaknade
en sommar Det finns ingenting farligt
med ropen över torgen, på Jorden Människorna
på gatorna ler, unga
par med barnvagnar går
genom parkerna Och månen är
där, här Vi heter Yukimi och vad
hände med rättvisans himmel? Kroppar är
sårbara som jord Förlorade armar och barn
ska de kompenseras? Anja heter vi Allt detta
vill jag dela David Bitte The longing hand lifting
to caress the cheek but
doesn’t, the bowed head of my child
ridden with guilt haven done ill
to his brother Not yet Not yet Efter
slutfört arbete ska ni få
vila Och sedan Efter avslutad vila
arbete Punkt efter avslutad
mening punkt Och sedan Att röra sig I språket stod det
att vi inte kunde röra oss Och ändå Att sedan vända hemåt
genom kvarteren Att i skymningen tala
med andra utan rädsla, hunger, lidande Allt
detta Ni har rätt Orden har viskats
från mun till mun, från stad
till stad, från höstens Tunis
till vårens Kairo till sommarens
Damaskus – och jag vaknade
till en våt himmel Söndagastyst En flod kom
och spolade bort
stenarna My friend, come and stand
beside me Det doftar sol Det här är ett försök
att sluta svika, förråda, as with my sister,
ya´ni, as to my sister, these words,
and Terrabi, Cora Li And all Detta skulle
vi vilja dela med er, bara detta
bröd, några otillräckliga ord We’ll ride out
the storm that’s coming Att sträcka sig
ut, och att se Finns det
frågor? Finns det frågor på detta Det första
stycket Det börjar
med att man reser sig
upp från knä Det är enda sättet
att kunna resa
sig upp Ni står på Gazas stränder
Och ni kommer
till er
- Av Lina Ekdahl, Helena Gillinger, Linn Hansén, Kristian Lundberg, Anna Lamberg, Marie Lundquist, Mats Kolmisoppi, Göran Dahlberg, Nicklas Hållén, Li Vinthagen, Muhammed Ali, Sara Hallström, Jenny Tunedal, Hanna Hallgren, Jenny Wrangborg, Johan Lindblom, Yukimi Nagano, David Torstensson, Jakob Domaregård, Bitte Isacsson, Joakim Andersson, Kristian Hallberg, Henrik Bäckstrand, Vanja Larberg, Nabila Abdul Fattah Ryback, Tina Frenndessson, Tove Folkesson, Anna Hultgren, Sara Nelson Westin, Jonas Hassen Khemiri, Jeschko Edberg, Sofia Gräsberg, Anja Kristiansson, Martin Persson, Eva Linde, Elsbet Lange, Sofie Jansson, Stefan Villkatt, Anna Winberg, Johannes Anyuru, Erik Skilström, Görgen Olsson, Ingela Olsson – också andra.
Yes today we randomly stumbled upon Aswad as we were leaving the EMI empire lol. There album (Aswad live and direct) is one of our all time favorite live albums! There drum sound there dubbing the harmonies its sweetness and so damn fat! Been one of our big inspirations!